Min Stella

Det är färre fighter och mindre skrik hemma. Man börjar kunna prata med Stella på ett helt annat sätt och hon förstår när hon gör fel.
Hon är väldigt bestämd och struntar många gånger i vad vi säger men det hör väl till. På det stora hela går det så mycket bättre och allt känns betydligt enklare. Helgen tex gick så bra utan några större utbrott, det var länge sedan. 

Att hämta och lämna är inget problem. När man kommer och ska hämta möts man oftast av en superglad tjej som springer in i famnen och vill visa alla barnen att "min mamma är här". 
Det värmer så gott i mammahjärtat att ni anar inte. 

Hon är en liten papegoja som upprepar det vi säger. Är så kul att prata med henne nu för hon snappar upp så mycket nytt. Så känns det som hon förstår när hon upprepar. 

Det är krokodiler överallt, när vi går till Barnehagen måste vi stanna flera gånger, hoppa över och gå runt för dom är verkligen överallt. Tar lite längre tid men oftast har vi just det, tid. Krävs oxå tålamod:) 
Annars cyklar vi på trehjulingen eller tar sparkcykeln. Då går det fort vill jag lova. Hon måste ha tjuvtränat på dagis för när vi plockade fram sparkcykeln körde hon på utav bara den. 

Hon tycker om att räkna, hon kan egentligen räkna till tio men när hon sitter å räknar är det ofta 1,2,3,8, 11, 14..
För ett tag sedan började hon att säga Stella sova 1,2,3 när hon vaknade.. Vet inte alls vad det betyder men tror det är något bra. 
När man frågar hur gammal hon är svarar hon fem. Tror det är pga blöjstorleken, att Stella har nr 5 och JJ nr 4. 

På tal om blöjan så är den helig. Jag frågar varje dag om att hon kanske vill gå på toan eller strunta i blöjan en liten stund men hon vill inte. För hon ger ganska tydliga signaler när det är dags för nr 2 men hon gömmer sig hellre bakom gardinen och gör sitt.
Jag vill på något vis inte tvinga henne. Visst skulle det vara skönt att slippa dom men den tiden kommer... 

I höst är det dags för Stella att börja på stora barn- avdelningen i Barnehagen. Har ingen aning om hur det kommer bli och tycker varken bu eller bä om det. Det blir som det blir.

Såklart är jag väldigt stolt över min lilla Stella. För hon är en fantastisk liten tjej. 

Kommentera här: