Stella - alltid något nytt

Denna vecka har varit tuff för Stella, superledsen när vi lämnat henne, varje dag! 
-Stella hem, Stella inte barnehage ekar och en stor klump i magen när jag går därifrån.
Har bara haft någon enstaka gång tidigare när hon varit ledsen när vi lämnat henne så detta är något nytt... 

Alltid är det något, utbrott, skrik men oxå perioder då allt flyter på. 

Idag var vi på samtal på Barnehagen, bestämt sen länge. Passande eftersom sista veckan även hade varit jobbig i Barnehagen. Stella har inte riktigt varit sig själv, väldigt beroende av att ha någon vuxen brevid sig hela tiden. Och satts sig på tvären mer än vanligt. 
Hoppas det inte hänt någonting som vi vuxna inte har sett, att det bara är en period och inget annat. 

Vi har en bestämd och envis tjej, det vet vi sen innan. 
En annan sak som är nytt är tjata! Alltså Stella tjatar, säger samma sak 1000gånger och ger sig inte. 
Gemensamt beslut är nu att säga till henne två gånger och fortsätter hon så ska vi göra så gott vi kan att koppla bort. Å lämningarna ska vi göra korta.. Inget dalt och prat så som jag gärna gör. Hatar att behöva lämna henne ledsen så jag stannar istället en liten stund och försöker gå efter ett tag. Det har som sagt inte varit något problem tidigare så jag har inte haft mage att bara gå när hon är så ledsen. Men nu provar vi med det så får vi se. 

Ser man bort ifrån veckan leker Stella bra med alla, bjuder in till lek och blir inbjuden. Hon är aktiv, och gillar rörelse. 
Men för den sakens skull sitter hon gärna å pärlar, ritar eller leker med plastelina. 
Fast hemma är nog favoritleken just nu kurragömma. 

Ett otroligt minne och berättar gärna om saker. Hon snappar upp så mycket å nya ord kommer dagligen, svenska som norska. Många ord börjar dock på L vilket kan vara lite förvirrande. Lacka tex kan betyda både macka och jacka. 
Laken betyder både vaken och naken och så vidare:) 



Skrytinlägg

2,5 år måste ju vara en fantastisk ålder, åtminstånde är det toppen hos oss just nu. 
För bara några veckor sedan tvivlade jag helt på allt som har med uppfostran att göra. Känns som att jag prövade med allt för att få någon ordning på Stellas utbrott och skrikande. Ingenting hjälpte! 
Nu någon månad senare är det något helt annat. Det har hänt något med utvecklingen och Stella skriker mindre, lyssnar mer, hör och förstår vad vi säger och det känns plötsligt ganska fridfullt hemma. 
Hon säger så mycket "kloka" saker och hittar lösningar. Pratar och berättar saker. Läxar upp John-John med vad man får och inte får göra. Försöker att lära honom saker. 
Varje dag (flera, flera gånger om dagen) gör hon någonting som jag blir extra stolt över. Hjärtat hoppar lixom till lite och slår extra många slag och man blir bara så lycklig över denna lilla skapelse. 
Jag borde kanske hålla tillbaka lite av min stolthet men det går nästan inte, tror dom första föräldrar känner igen sig:) 
Är ju såklart inget märkvärdigt med att just Stella slutar med blöja men i helgen har vi verkligen sett att hon är mogen för det. Bara två små olyckor (lugn Kent.. Det var utomhus) tror jag det blev annars sa hon till eller gick till pottan själv. 
Annat var det förra sommaren när vi skulle göra ett försök när vi var bortbjudna och fick torka både leksaker och golv hemma hos Hannah och Joakim. -inte helt klar för pottan då:) 
Återstår att se hur det går på dagis där dom satte på blöja för att dom skulle vara ute..

Idag i butiken tog hon en kundkorg och vände upp och ned så hon skulle kunna nå upp.. 



Min Stella

Det är färre fighter och mindre skrik hemma. Man börjar kunna prata med Stella på ett helt annat sätt och hon förstår när hon gör fel.
Hon är väldigt bestämd och struntar många gånger i vad vi säger men det hör väl till. På det stora hela går det så mycket bättre och allt känns betydligt enklare. Helgen tex gick så bra utan några större utbrott, det var länge sedan. 

Att hämta och lämna är inget problem. När man kommer och ska hämta möts man oftast av en superglad tjej som springer in i famnen och vill visa alla barnen att "min mamma är här". 
Det värmer så gott i mammahjärtat att ni anar inte. 

Hon är en liten papegoja som upprepar det vi säger. Är så kul att prata med henne nu för hon snappar upp så mycket nytt. Så känns det som hon förstår när hon upprepar. 

Det är krokodiler överallt, när vi går till Barnehagen måste vi stanna flera gånger, hoppa över och gå runt för dom är verkligen överallt. Tar lite längre tid men oftast har vi just det, tid. Krävs oxå tålamod:) 
Annars cyklar vi på trehjulingen eller tar sparkcykeln. Då går det fort vill jag lova. Hon måste ha tjuvtränat på dagis för när vi plockade fram sparkcykeln körde hon på utav bara den. 

Hon tycker om att räkna, hon kan egentligen räkna till tio men när hon sitter å räknar är det ofta 1,2,3,8, 11, 14..
För ett tag sedan började hon att säga Stella sova 1,2,3 när hon vaknade.. Vet inte alls vad det betyder men tror det är något bra. 
När man frågar hur gammal hon är svarar hon fem. Tror det är pga blöjstorleken, att Stella har nr 5 och JJ nr 4. 

På tal om blöjan så är den helig. Jag frågar varje dag om att hon kanske vill gå på toan eller strunta i blöjan en liten stund men hon vill inte. För hon ger ganska tydliga signaler när det är dags för nr 2 men hon gömmer sig hellre bakom gardinen och gör sitt.
Jag vill på något vis inte tvinga henne. Visst skulle det vara skönt att slippa dom men den tiden kommer... 

I höst är det dags för Stella att börja på stora barn- avdelningen i Barnehagen. Har ingen aning om hur det kommer bli och tycker varken bu eller bä om det. Det blir som det blir.

Såklart är jag väldigt stolt över min lilla Stella. För hon är en fantastisk liten tjej.