Här kan tiden stå still

Idag gick S och jag till lekparken och lämnade grabbarna hemma. Kändes lite konstigt att bara vara vi, om så bara för en kort stund. Är ju inte så länge sen det var bara vi men man har vant sig att alltid ha John-John med sig även fast han bara ligger i vagnen när vi är i lekparken. Det kändes hela tiden som jag glömt något.

Lustigt nog känns det så självklart att vi numera är en familj på fyra. Inga konstigheter alls och hittills har det heller inte kommit någon två-barns-chock. Sen känner man sig inte som en typisk tvåbarnsfamilj konstigt nog. Svårt att förklara men gissar på att det är samma sak för andra familjer. Känns lite som att man bara är en familj på prov, och att alla andra är lixom mer på riktigt. 
Luddigt men känslan är svår att förklara. 
Oavsett då, så känns det så bra. Saker och ting är på plats med hus och barn och grejer.. Om tiden skulle fastna just nu skulle det inte göra mig någonting, här skulle jag kunna stanna ett tag. 

Kommentera här: