Tiden försvinner
Kvällarna går rasslande fort, vi kommer hem lagar lite mat och så har vi förhoppningsvis lite ork över till att fixa med något innan det är kväller. Idag packade vi bilen full och åkte å lämnade alla Sebastian och Idas grejer. När vi kom hem var klockan närmare halv nio och då har man inte så mycket ork över till annat. Nu såhär i början är det så mycket man vill få i ordning och man vill få gjort allt med en gång. Men efter en stund blundar man för mycket och så blir det aldrig av. Som tex elementet vi målade typ dagen innan visning i lägenheten är ett typiskt sånt exempel:)
Tänk när vi får en liten oxå, då kommer vi inte få tiden till å räcka till...